Nästäppa hos barn

Är nästäppa ofarligt?

Munandning hos barn är en hög risk för utvecklandet av ansikts- och käkförändringar, snarkningar och obstruktiv sömnapné.

Munandning är ett stort problem även för barn. Forskningen nedan visar på många kopplingar mellan munandning och barnets hälsa. Ett barn med en täppt näsa kommer oundvikligen att andas genom munnen. En konsekvens hos barn som andas med munnen är vanligen strukturella förändringar i ansiktet, såsom smalt ansikte, anomali av käkarna, sneda tänder, trängre luftvägar och ett felaktigt bett. Andra besvär som vanligen uppstår är sömnapné, snarkningar, sömnstörningar. Sömnstörningar är sammankopplat med trötthet, dåliga prestationer i skolan, ADHD samt dåligt minne.
När ett växande barn andas med näsan vilar tungan på rätt ställe i gommen, vilket skapar en U-formad överkäke. Det är alltså tungans position i munnen som bidrar till formen på överkäken. I en korrekt utvecklad U-formad överkäke kommer samtliga tänder att utvecklas normalt och placeras på rätt plats.
Om barnet istället andas med munnen kommer tungan inte vila i gommen utan befinna sig halvvägs nere eller på golvet i munnen. Resultatet blir en smal och outvecklad överkäke som skapar mindre luftvägar och en ökad risk att utveckla livslång sömnapné. Dessutom kommer ofta underkäken att inta en tillbakadragen position vilket bidrar till att göra luftvägarna ytterligare mindre.

Detta är ett citat från den framstående tandläkaren Dr Raymond Silkman:

“The most important orthodontic appliance that you all have and carry with you twenty-four hours a day is your tongue. People who breathe through their nose normally have a tongue that postures up into the maxilla (överkäken). When the tongue sits right up behind the front teeth, it is maintaining the shape of the maxilla every time you swallow. Every time the proper tongue swallow motion takes place, it spreads up against the maxilla, activating it and contributing to that little cranial motion. Individuals who breathe through their mouths have a lower tongue posture and the maxilla does not receive the stimulation from the tongue that it should (1).

 

Posnick et al. skriver att en lång tids munandning har en stor påverkan på över- och underkäkens tillväxt och att detta är en viktig bidragande orsak till utvecklingsstörningar och deformiteter av käkarna (2).

Artikeln “Treatment of obstructive sleep apnea in children.” konstaterar att munandning på grund av kronisk nästäppa har en väl dokumenterad negativ inverkan på utvecklingen av barnets käkar. Munandning leder ofta till mindre övre luftvägar och kan i vuxen ålder leda till obstruktiv sömnapné (3).

I en studie på barn med en lång historia av vanemässig snarkning och obstruktiv sömnapné, visade det sig att snarkning började redan vid 22,7 månader och apneér vid 34,7 månader. Barn med sömnapné visade olika kraniofaciala (kranio-huvud, fasciala-ansiktet) förändringar som, smalare vertikalt ansikte och minskat övre luftvägsutrymme. Slutsaten var att munandning som är mycket vanlig vid sömnapné är ansvarig för olika kraniofaciala anomalier (4).

En studie på 26 små barn påvisade förekomsten av kraniofasciala förändringar efter en lång historia av snarkningar. Obstruktion i övre luftvägarna under sömnen visade sig vara signifikant förknippat med milda kraniofaciala förändringar hos barn som snarkar (5).

En polsk studie visade att barn med andningsbesvär under sömnen vaknar trötta med nästäppa och andas genom munnen. Dessutom visade barnen ökad trötthet, irritation samt koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet som liknar ADHD-symptom. Studien fastslår att långvariga symtom leder till försämring av alla kroppens system vilket kan leda till kardiovaskulära komplikationer, försämrad utveckling och kognitiv dysfunktion samt svårigheter socialt/skola och dessutom minskad livskvalitet” (6).

I forskningssammanfattningen “The nose and sleep disordered breathing: what we know and what we don’t know.” bekräftades att andningsstörningar under sömnen kan uppstå och förvärras av nästäppa. Det konstaterades att nästäppa ofta resulterar i övergång till oronasal andning vilket skapar besvär med trängre luftvägar. Munandning som sker vid kronisk nästäppa är en vanlig väg för utvecklandet av sömnapné (7).

Munandning har också visat sig vara en faktor vid förekomst av sömnstörningar och skolprestationer. Baserat på totalt 1164 enkäter på barn mellan 7 och 13 år, konstaterades att den totala prevalensen av snarkning var 38,9% och 3,5% snarkade rutinmässigt. Signifikanta och oberoende riskfaktorer för sömnstörningar och vanemässig snarkning var tex allergiska symtom, munandning på dagen, hyperaktivitet (8).

Baserat på en studie av 1030 barn i åldern 12 till 17 år fann man att regelbundna snarkare jämfört med tillfälligt eller icke snarkare hade nattliga besvär såsom andningsuppehåll, andningssvårigheter, orolig sömn och munandning (9).

Förekomsten av obstruktiv sömnapné hos barn som andas med munnen fastslogs i en studie på 248 barn.  Det konstaterades att 58% av barnen snarkade och 42% hade obstruktiv sömnapné. Slutsatsen i studien är att snarkning och obstruktiv sömnapné är vanliga fynd hos barn som andas med munnen(10).

Detta är mycket intressant fakta som visar att vi måste lära  barn att andas med näsan. Munandning har många nackdelar förutom ansiktsförändringar. Inte minst leder det till en sämre syresatt kropp och hjärna.  Nästäppan behandlas lätt med andningsträning, det finns lätta övningar för barn som leder till att näsa blir öppen.

 Referenser:

1. Dr Raymond Silkman. Is it Mental or is it Dental? Cranial & Dental Impacts on Total Health. Nourished magazine Dec 2008 edition.
2. Posnick JC, Agnihotri N. Consequences and management of nasal airway obstruction in the dentofacial deformity patient. Curr Opin Otolaryngol Head Neck Surg. 2010 Aug;18(4):323–31.
3. Ahn YM. Treatment of obstructive sleep apnea in children.
   Korean J Pediatr. 2010 Oct;53(10):872–9. Epub 2010 Oct 31.
4. Caprioglio A, Zucconi M, Calori G, Troiani V. Habitual snoring, OSA and craniofacial modification. Orthodontic clinical and diagnostic aspects in a case control study. Minerva Stomatol. 1999 Apr;48(4):125–37.
5. Zucconi M, Caprioglio A, Calori G, Ferini-Strambi L, Oldani A, Castronovo C, Smirne S. Craniofacial modifications in children with habitual snoring and obstructive sleep apnoea: a case-control study. Eur Respir J. 1999 Feb;13(2):411–7
6. Wasilewska J, Kaczmarski M Obstructive sleep apnea-hypopnea syndrome in children [Article in Polish] Wiad Lek. 2010;63(3):201-12.
7. Rappai M, Collop N, Kemp S, deShazo R. The nose and sleep-disordered breathing: what we know and what we do not know. Chest. 2003 Dec;124(6):2309-23.
8. Sahin U, Ozturk O, Ozturk M, Songur N, Bircan A, Akkaya A. Habitual snoring in primary school children: prevalence and association with sleep-related disorders and school performance. Med Princ Pract. 2009;18(6):458-65. Epub 2009 Sep 30.
9. Sogut A, Yilmaz O, Dinc G, Yuksel H, Prevalence of habitual snoring and symptoms of sleep-disordered breathing in adolescents. Int J Pediatr Otorhinolaryngol. 2009 Dec;73(12):1769-73. Epub 2009 Oct 20.
10. Izu SC, Itamoto CH, Pradella-Hallinan M, Pizarro GU, Tufik S, Pignatari S, Fujita RR. Obstructive sleep apnea syndrome (OSAS) in mouth breathing children.[Article in English, Portuguese] Braz J Otorhinolaryngol. 2010 Oct;76(5):552-6.